Det första jag gjorde var att tänka på vart vi har de flesta mötena där han känner sig otrygg. Det är på vägen till och från jobbet, en vältrafikerad gångväg med många hundar och jag är oftast trött och vill hem eller skyndar mig till jobbet. En del av lösningen är mycket enkel och kräver ingen extra energi från min sida. Det går en parallellgata som det går mycket färre hundar på som vi kan ta istället. Det som kräver lite mer energi är att verkligen gå undan och ge honom det avstånd han behöver, men det är lätt att motivera sig själv när man ser resultatet. Vi använder mycket BAT 2.0 - tänk när vi tränar. Är ni intresserad av hundmöten och reaktivitet kan jag varmt rekommendera att läsa på om BAT. Jag tycker det är mycket lättare att hamna över den gräns där hunden känner sig trygg när man använder sig av ombetigning. Mina hundar kan äta sig igenom situationer även om de är stressade och jag tycker att det kan maskera hur de egentligen känner. Det är en perfekt egenskap när det råkar dyka upp en hund precis runt hörnet och det finns inget dike eller väg att gå ut i, men det för oss inte framåt i träningen när det blir på så korta avstånd.
Det som gör störst skillnad och som vi gör nu flera gånger i veckan, det är att vi går ut på öppna ytor (t.ex. parken här i närheten eller ängarna kring Sidsjön) i ett 5 meter långt koppel. Blaze får bestämma vägen och gå runt och nosa, gräva och titta sig omkring så mycket han vill. Jag bara följer efter. Jag ser till att vi är så långt bort från andra hundar som kan dyka upp som han behöver. Blaze brukar då titta lite snabbt mot hundarna och gå vidare med sitt eller stanna upp och nosa lite mot dem innan han rör sig bortåt. Skulle han bli spänd så betyder det att vi är för nära och jag bryter honom då genom att säga "Blaze" och visa med mitt kroppsspråk att vi kan röra oss därifrån. Det viktiga är att inte spänna i kopplet och att lära sig att bromsa mjukt om det skulle behövas.
Det jag tyckte var svårast i början var att Blaze hade så bråttom till allt. Han börjar koppla ihop dessa promenader med att avslappning och blir bättre och bättre på att varva ner. Det har även medfört att jag märkt att han klarar av hundmöten mycket bättre när vi går sakta. Jag är en person som gillar att gå fort, A till B, mina hundar får gärna stanna och nosa men fort ska det gå däremellan. Både för mina knän, Tigers ledhälsa och för Blaze hundmöten är det alltså bättre att ta det lugnt och det är något vi gör varje promenad nu *duktig matte*.
Det som är så fantastiskt med Blaze är att jag får se resultat så himla snabbt. Redan efter en vecka och bättre och bättre blir det. Det är väldigt förstärkande för mig och håller mig definitivt motiverad till fortsatt träning. Han har verkligen briljerat och vissa promenader har vi mött över 20 hundar. Eftersom de inte är statister och vi tränar i "verkliga livet" så kan det dyka upp hundar titt som tätt på mer eller mindre lämpliga avstånd. Men Blaze har klarat sig riktigt bra och klarat flera svåra hundar på nära avstånd. Han tittar på dem, väljer att röra sig bort från dem och ställer sig och nosar någonstans eller går vidare om ytan tillåter.